Vi kände att vi inte skulle hinna vår uppsatta deadline och bad chefen göra något. -Skriv en risk på det, sa chefen. Tre veckor senare fick han sparken och jag skämdes för att vi inte varit tydligare. Vi skrev ju visserligen en risk…
Riskhantering är konsten att försöka förutsäga framtiden genom att använda en blandning av magi, önsketänkande och en gnutta tärningskastande. Det är som att försöka navigera genom livet med en osynlig karta och en blyertspenna med en dålig suddgummi. Det är som att försöka ordna dina spelkort på Titanic, precis när skeppet är på väg att sjunka.
Först och främst, för att hantera risker måste du bli en sann mästare på att titta in i din kristallkula och försöka förstå vad som kan gå fel. Sedan måste du sätta upp komplexa system av halmgubbar och röka rökelser för att hålla otur borta. För om det är något riskhantering lär oss, så är det att otur är en verklig, fysisk entitet som lurar runt varje hörn.
När du har identifierat farorna, måste du naturligtvis ta fram ditt specialverktyg – nämligen att kasta pil på en vägg täckt av post-it-lappar (eller begrava det i Jira) med olika handskrivna scenarier. Beroende på var pilen landar kan du sedan bestämma vilken åtgärd du ska vidta.
Riskhantering handlar också om att leka med siffror, särskilt de som har många decimaler och ser imponerande ut. Ju fler siffror, desto bättre. Det spelar ingen roll om du inte riktigt vet vad de betyder; bara att ha dem där gör att du ser klok ut.
Mina råd för en effektiv riskhantering är att ha riskerna på väggen och prata om dem minst en gång i veckan. Är det utom vår kontroll, skicka ett mail till chefen och be honom eskalera och somna om. Problemet ligger inte på ditt bord längre. Not! Där har vi kärnproblement med riskhantering och det är att den blir ett blame-game. Se till att din chef får göra skäl för sin höga lön och se till att risken aldrig materialiseras. Ett trick jag använt är att ställa frågan till teamet:
Lek med tanken att det nu är tre månader fram i tiden, eller ett år. Vi fick just beskedet att vårt team/företag ska läggas ned. Vi hade misslyckats. Fuckat upp totalt. Vad var det som hände?
Riskhantering ala Ove
Holland översvämmades av Atlanten på 50-talet. Trettio år senare hade de byggt en mur mot Atlanten. 1990 så översvämmades Holland igen, denna gång av vatten från öster där snön nu smälte i stora mängder. Man förstod då att shit-is-always-going-to-happen och tänkte annorlunda och införde resilience – dvs att kunna studsa tillbaka snabbare. Holland ligger till stor del under havsnivån, och en stor del av dess territorium skyddas numera av en komplex serie av dike-system, poldrar och pumpar som sprider ut vattnet på åkrar och fält istället för att enbart ledas till de stora kanalerna. Klimatförändringar och den möjliga ökningen av havsnivån utgör en framtida risk för Holland*, och landet fortsätter att investera i förbättrade översvämningsskydd och vattenhanteringssystem för att hantera denna utmaning. De kan ej stoppa klimatet och oturen – låt oss alltid ha en plan B och fokusera på denna istället för att hålla på med risker som enbart finns för att inte göra revisorer arbetslösa.
På jobbet hade vi en kvartalsplanering och där skulle risker med planeringen tas fram som en del av själva planen. Ingen visste hur vi skulle skriva dessa så vi skrev att shit will happen men den den dagen löser vi det eftersom framtiden inte kan förutsägas.
Risker finns endast för att man senare ska kunna säga ”-vad var det jag sa” och ha ryggen fri. En viktig del i vår funktionella dumhet.
*Jag kommer aldrig erkänna ett annat namn för Holland. Cruyff spelade för Holland och Charlamov för Sovjet men det får bli en annan historia. Punkt.