Jag gjorde en snabb undersökning av de tillgängliga chefsutbildningarna på internet, och efter diskussioner med dessa utbildningsföretag fann jag att ingen av dem har Psykologisk Trygghet på agendan. Psykologisk Trygghet täcks implicit i ämnen som feedback, deltagande, mjuka färdigheter osv., men det finns ingenstans i utbildningskatalogerna eller diskuteras explicit. Du kan få en ledarcertifiering genom att gå en kurs, men när Psykologisk OTrygghet slår dig i ansiktet framför ditt team vet du inte hur du ska hantera situationen och kan därför inte leva som du lär. Dessa chefsutbildningar genererar motsatt effekt, dvs. chefer som litar mer på sina certifikat än att reflektera över och agera utifrån verkliga behov och visa vägen. Har du någonsin hört din egen chef erkänna ett misstag? Då har du tur. Chefer känner till definitionen av Psykologisk Trygghet, men de har inte verktygen för att hantera Psykologisk OTrygghet. De affärsmål de är ansvariga för väger tyngre än människors hälsa. Det är en enorm skillnad mellan en verklig ledare och bara en chef.
Tack för att du Tvivlar
Mina agila vänner säger att Agil är dött och att McKinsey, det stora dyra managementkonsultföretaget, dödade det. Jag tvivlar på att det är sant, men McKinsey (och andra inom detta område) ger också utrymme för ledarskap att täcka sina egna ryggar. När dessa byråer talar, lyssnar ledningen, så varför inte utnyttja den här möjligheten och sprida det positiva dessa byråer gör, istället för att prata om röran de skapar med Agil? McKinseys tre stora råd för att utveckla färdigheter inom Psykologisk Trygghet är:
- Investera i upplevelser för känslomässig ledarskapsutveckling och skapa Aha-ögonblick.
- Bygg mekanismer för att göra utveckling till en del av ledarnas dagliga arbete.
- Gå utöver engångsträningsprogram och implementera ett skalbart system för ledarskapsutveckling.
I punkt 3 hittar du det som vi generellt saknar när det gäller ledarutbildning, dvs. att erbjuda det på nya sätt, som online-studiepass, utbyte över organisationer som sambandsmän och mentorskap för Psykologisk Trygghet. Men glöm inte att leva som du lär. Min egen inspiration för ledarskap kommer från idrottsvärlden och fantastiska tränare som Fergusson, Michels, Ancelotti, Cruyff, Rustan och Bengan. Men också från fantastiska böcker som ”Team of Teams” (McCrystal) och ”Turn the Ship Around” (Marquet). I det senare främjar Marquet konceptet Intent Based Leadership, vilket innebär att ett teammedlem litar på att utföra vad som helst genom att uttrycka sin avsikt istället för att be om tillstånd. Marquet var en kapten på en kärnvapenubåt som ’vände skeppet’ från traditionellt militärt ledarskap till ett förtroendebaserat modernt ledarskap. Att möjliggöra för människor att göra sina jobb och trycka på knappen för att avfyra raketer blev därför hans enda ansvar. Han var naturligtvis ansvarig för hela skeppet, men litade på sitt team att sköta det. Hans idé var att om teamet var kompetent och hade tydlighet, kunde teamet lita på att ha kontroll.
Jag tvivlade först, men nu tror jag att detta är sättet för modernt ledarskap. Vi måste stödja våra ledare och få dem att släppa taget. Ge din chef Mr. Marquets bok som en present från teamet och se vad som händer. Det är bättre än vilken ledarträning som helst! Om de kan göra det i USA:s flotta – kan vi göra det här.
En av mina, och många andras, stora källor till ledarinspiration är Bengt ”Bengan” Johansson, som tyvärr gick bort i maj 2022. Han var en spelväxlare inom ledarskap när han coachade det svenska herrlandslaget i handboll till många mästerskap på 80- och 90-talet. Hans stil var allt annat än den traditionella auktoritära, och det sägs att han en gång satt på läktaren under en träning och bara väntade tyst på att laget skulle skapa sin egen träning. Mer känt är hans coaching i Euro Final 2002 när han, under en kritisk förlängningstimeout, bara frågade laget ”vad ska vi göra nu?” För vissa var detta ett tecken på svaghet, tränaren ’inte vet’ riktningen, men för spelarna som skulle bli mästare tio minuter senare var det ren tillit och ett paradigmskifte inom coaching. Hans spelare kallades ”Bengan boys” och de gjorde ofta interna skämt. Bengan själv var en av skämtarna och fick sitt i gengäld. Idag är den här ledarstilen normen inom svensk handboll och även i min stil, oavsett om jag coachar ett idrotts-, mjukvaru- eller ledningsteam.
Mitt bästa råd är för ledningen att ofta använda orden ”mitt fel” och öppna upp för en kultur av Psykologisk Trygghet, där misslyckanden är en del av lärandet.
Men du kanske tvivlar?
Annons
