Att vara trygg i sin roll

Reading Time: 2 minutes

Varför måste man ha roller? Ständigt denna diskussion som jag vill tona ner. Jag brukar hänvisa till fotboll eller annan lagidrott här men lyckas sällan då få har varit med i ett riktigt TEAM där rollerna är tydliga men inte spikade. Roller har man för att förstå vilka förväntningar som finns på just mig så jag passar in in teamet. I fotboll finns rollerna målvakt, försvarare, mittfältare, anfallare, coach och staff. Anfallaren ska vara snabb, teknisk och målfarlig. Denne skall spela så nära motståndarens mål som möjligt utan att bli offside. Slut. Detta räcker som rollbeskrivning om du inte ska vinna VM. Resten lämnas till teamet att definiera och tolka. Denna lättviktiga beskrivning möjliggör att att en försvarare kan skolas om till anfallare om det behövs.

I mitt mjukvaruteam har vi följande rollbeskrivningar:

• Produktägare – Huvudansvarig för DoR, plan, vision, produktmål, värdemaximering etc
• Gaffer (was SM) – Huvudansvarig för arbetssätt och effektivitet
• Team (där ingår PO och Gaffer) – Huvudansvarig för DoD och utförare av allt annat.

Eftersom engelskans Accountable och Responsible är samma på svenska (ansvarig) så har jag delat upp detta på huvudansvar (den som får skit/beröm för resultatet) och utförare (den som gör jobbet). Jag har tidigare gjort sk RACI övningar för att på detaljnivå fördela ansvar. Dessa är bra för förståelsen kring ditt och mitt men skapar för detaljerade roller som i sin tur innebär att man delar upp arbetet så man inte tar ansvar för varandra. Sluta med det, det är bara bortkastad tid och många RACI.xls har begravts genom åren på servrar.

På Swedbank där jag förut jobbade hade vi en lysande KPI:

To be comfortable in my role

/Swedbank KPI

Med detta avsågs inte att bemästra den roll man hade utan att känna till förväntningarna samt ha en plan för att kunna nå dit och attt man ser till att luckorna täpps till med utbildning, coaching, job rotation, parprogrammering etc. Processen för att bli bekväm är:

Rollbehov > Rollbeskrivning/förväntningar > Rekrytering > Självskattning > Gap-analys > Åtgärdsplan > Åtgärder > Mätning > Åtgärdsplan…

Om man applicerar fotbollsmetaforen innebär det att man som anfallare vet var målet och sista försvarare är, samt tränar på att göra så många mål som möjligt.

När jag var fotbollscoach delade jag upp laget i lagdelar men inte i ovan nämnda utan vertikaler. Där kunde en vertikal vara vänstermittfältare, vänsterback samt vänsterforward som bildade ett team i teamet. Dessa fick sitta tillsammans under taktikgenomgången och smida sin egen plan för hur de skulle täcka upp för varandra när det bytte roller mitt under matchen.