Ser tillbaka i mina anteckningar från den gamla goda tiden när Janlén, Kniberg, Hjelm, Nöteberg, Park, Bini och de andra agila pionjärerna var aktiva, nyfikna och fortfarande hade skit under naglarna. Vi slängde rätt hård käft på maillistan Agile Sweden emellanåt och Jocke Holm som var listmaster fick gå emellan när jag gick för hårt åt status quo. Någonstans här fick jag min diagnos som heter Tvivel vilket skulle visa sig vara rätt 20 år senare.
Vi gnabbades på rätt bra på listan men runt 2010 så anslöt en massa hangarounds med samma gamla frågor vi en gång själva frågat och listan började sakta dö ut. Inte fan kunde man bjuda på sig själv lite, vi agila mentorer som vi hade utsett oss själva till. Agile som sådant var det dock inget fel på, det vann ju marknadsandelar och alla skulle ju nu jobba agilt. Projektledarna skrek i högan sky över nymodigheterna och alla PM3 mallar förpassades till arkivmappen. Någonstans här hade vi vårt berömda utsålda seminarium Projektledare behövs dom.
Verktygen började ta över fokus och Jira vann stor mark år efter år, från 20% till 80% idag med resultat att åtskilliga timmar numera spenderas på slavisk inmatning av värdelösa data som någon stackare sedan drar ut snygga tvetydiga rapporter på och som någon chef till sist fattar felaktiga beslut på. Har väl skådat ett 15 tal installationer av ALM verktyg och vet att det ger mer admin än nytta, förutom för den admin man måste anställa.
Nästa dödsstöt kom några år senare där Offshoring blev på tapeten. Vissa outsourcade rubb och stubb medan andra förstod att innovation måste finnas inhouse. Dock är effekterna av detta fortfarande stora då vi kallar dessa grupper av människor för team som vi inte vågar ställa samma krav på som de inhouse. Indiska utvecklare är bäst. Att de inte tar medaljer i OS lagidrotter är en ledtråd till varför det inte lirar trots detta.
Runt 2014 så hade teamen blivit flera så nu måste vi koordinera dessa. Skalning uppfanns och på det följde en lukrativ marknad med certifieringar i olika ramverk. Inte sällan hörde man från de nycertifierade att [valfritt ramverk] säger att vi ska göra så här. Och på den andra sidan stod pragmatikerna som bara rabblade sitt mantra det beror på. Vem skulle man lita på?
Sen vällde de agila coacherna in på banan och sopade undan benen på oss som fanns kvar. H&M där jag jobbade på anställde 150 sådana på ett bräde men nu är alla inklusive mig sparkade. Där ute snurrar nu alltså minst 149 agila coacher utan nämnvärd kvalifikation. De flesta fd projektledare som inte sett ett team på Sportspegeln ens.
Nådastöten kom dock med Covid där vi nu inte längre jobbar tillsammans utan hemifrån.
Kvar finns en handfull företag som faktiskt lyckades men de flesta kämpar fortfarande att påvisa den nytta som det agila fört med sig. Vore kul om de kunde ge sig till känna?
Så min obduktionsrapport blir att agile dog 2023 av en överdos av agila coacher (was projektledare), covid, offshoring, verktygsfixering och skalning. Men agilt arbetssätt lever.
