Agile Sweden 20 år idag – RIP

Reading Time: 13 minutes

Detta är en dystopisk dagbok över 20 år med Agile i Sverige.

1998

För länge, länge sedan jobbade jag som systemutvecklare med metoder som RAD, DSDM och andra begrepp man stötte på i Computer Sweden, tidningen som kom på torsdagar och där man först fick nys på de senaste trenderna. Som medlem i Dataföreningen fick man prenumerationen på CS gratis och det var väl värda pengar då webben inte ännu tagit schwung. På Dataföreningen var jag ”motor” i flera nätverk men kände mig hämmad av en ålderdomlig struktur utan känsla för nya trender så jag sökte mig ut på nätet där det nu började poppa upp diskussionsforum, i första hand för att lära mig men även för att hitta nya konsultuppdrag. På denna tid jobbade jag aldrig i team. Det var ett ensamt jobb, en gång i en städskrubb där jag skapade små snabba system på Notes, Access, Visual basic och andra plattformar.

Så för att få någon att prata med startade jag en maillista som fick namnet SMITE (SMå IT Entreprenörer) som till en början bestod av mitt eget nätverk med egna företagare. SMITE diskuterade IT i stora drag och började ofta med att jag citerade en artikel i CS som vi sedan debatterade och snart började diskussionerna gå från teknik till arbetssätt för alla var vi frustrerade över våra trötta kunder som inte kunde komma och vara med oss innan det redan var försent.

1999

Någonstans här började jag tröttna på client-server utveckling när jag insåg att webben var framtiden. För att lära mig den nya tekniken skapade jag sajten cvlibrary.net som då var Sveriges första sajt för förmedling av konsultuppdrag. En av konsulterna på min sajt såg ljuset och satte upp en liknade, fast avsevärt bättre sajt, så jag frågade honom om vi kunde slå ihop våra påsar. Sagt och gjort och webplatsen contractpartner.com blev snabbt den största webbplatsen för förmedling av uppdrag åt oss små IT-konsulter. Det fanns en avsevärd volym av uppdrag som cirkulerande i systemet eftersom vi speglade innehållet från olika konsultmäklares hemsidor samt mitt eget nätverk till våran sajt. Ytterligare partners slöt upp i vår startup och vi fick en miljon av Framtidsfabriken för en förstudie på hur vår site skulle kunna vara stommen i en Community för egna företagare. Här skar det sig snart med våra nya partners samtidigt som IT-bubblan slog hårt mot Framtidsfabriken och över natten hade en kopia på vår site kommit upp som senare skulle komma bli den bästa platsen för att hitta konsultuppdrag på för en lång tid framöver – konsultuppdrag.com. Blåst men en erfarenhet rikare från affärslivet gick jag vidare men tankarna fanns kvar på communityn.

2000

Fortfarande svallade diskussionerna på SMITE och jag tänkte att detta forum skulle kunna vara en del (kompetensutveckling) av vår community, konsultuppdrag.com en annan (uppdrag) och att även skapa en säljkapabilitet för att kunna pitcha på större upphandlingar en tredje. Via ett upprop på SMITE startade det löst sammansatta nätverket Real Free Agent (RFA) för att bli denna säljfunktion. Databasen från contractpartner.com användes för ett första utskick av nyhetsbrevet RFA news där jag bjöd in till ett första infomöte i Hightech building i Stockholm för att diskutera den egna företagarens utmaningar och möjligheter. Ett litet konferensrum för 20 personer var bokat, men 60 personer anmälde sig! Jag blev tvungen att gallra, och 30 personer — de flesta på ståplats — slöt upp en sen kväll i oktober 2000. I RFA news nr 2 kunde man läsa:

Rapport från RFAs första infomöte

60 personer anmälde sig, men endast 30 kunde beredas plats. Övriga kommer få personlig inbjudan till nästa möte. Vi träffades, 30 st ärrade IT-konsulter, i Hightechbuildings toppvåning över några öl och mackor för att diskutera IT-konsultens vardag och hur denna skulle kunna göras bättre med RFA. Alla presenterades för varandra och genast uppstod nya kontaktytor.

Efter tre timmars diskussion var vi tvungna att lämna lokalen, annars hade vi nog fortfarande suttit kvar. Vi kom överens om att ses snart i egenskaper av RFA-special-agenter med möjlighet att formera konceptet. Jag blev kvar och städade en halvtimma efter mötet, och när jag kom ut på gatan stod en grupp människor kvar där. Tydligen hade dom fått något att diskutera? Förhoppningsvis kommer dom fortsätta denna diskussion inom ramarna för RFA — annars har dom i alla fall fått nya kontakter och en trevlig kväll.

Detta blev starten för RFA men samtidigt kom webben med fler marknadsplatser för uppdragsförmedling så tankarna försvann på att bara vara förmedling av små uppdrag och fokus skiftade snart till samarbete och gemensamma upphandlingar. RFA fortsatte att ha frekventa möten ett par gånger i månaden och hade ett tiotal möten i källarlokaler. Vid några tillfällen samlades vi hos någon av intressenternas företag. Tongivande deltagare var då bl.a. Matthias Hjelmstedt, Johan Näslund, Boo Löfberg, Kerstin Fredén, Eva-Liss Göthe, Ingrid Forsman och Rolf Ohlsson. Vi jobbade med brainstorming i workshopform, och vid varje möte var vi mellan 5 och 20 personer. Vi kom snart fram till att vi behövde ha en fast grund att stå på, i stället för det virtuella nätverk vi nu hade, med ett 50-tal medlemmar så vi tog beslutet att starta stiftelsen RFA som legal body för sälj med egna lokaler på Söder. RFA kom att finnas både i Stockholm, Malmö och Gävle med fysiska events som golfträffar, pubaftnar och föreläsningar. RFA upphörde 2005 mycket tack vara att eldsjälarna kom och gick i takt med att de hade uppdrag eller ej.

2001

Men maillistan SMITE höll formen och där kunde alla vara med utan några måsten. Dock var det fler tärande än närande deltagare och det var omöjligt att få folk att förstå att man förväntades bidra också på listan och inte bara lyssna. Tyvärr ligger det i en egenföretagares natur att inte avslöja sina brister och fråga. Det blev därför ofta en debatt som handlade om hur man SKA göra hellre än vad man skulle kunna göra. Besswerwissrarna firade triumfer i sina monologer och det var tydligt att de hade tid till detta också. Dvs inget uppdrag.

Men det var på SMITE som någon postade länken till det agila manifestet när det kom 2001. Under en maildiskussion om samarbetsformer så surfade jag dit med Altavista eller om det var Netscape (som då var de enda webläsarna) och gillade det jag såg. Jag gillade det så mycket att jag lade ner mitt engagemang i RFA och satsade allt på det löst sammansatta nätverket Agile Sweden som jag grundade den 10e september 2002, återigen via ett upprop på SMITE. Ny maillista skapades, nu med fokus på agilt och inom ett år så var vi 100 medlemmar. Det agila budskapet var ju precis så vi alla tänkte men misslyckades med att uttrycka. Det var inte svårt att tillbe den nye guden. En hemsida skapades med härligt enkel HTML där man kunde senare kunde läsa:

2005

Under åren formerades de agila trupperna och maillistan på Agile Sweden blev stället man skulle hänga om man var systemutvecklare med ådra för förbättring och alla gurus av idag tog nog sina första stapplande agila steg här med dumma frågor. Efter några svåra år för IT runt 2002 började det hända saker igen. Webben började mogna och alla skulle plötsligt vara där. Ingen visste dock varför men alla var rädda för att bli tvåa. I det sammanhangen började jag föreläsa på företag om Agile – den nya flugan. Jag minns speciellt ett tillfälle jag tiggde till mig på Folksams projektkontor. Jag pratade om Agile som då var något som fick små rubriker i CS och som ingen riktigt hade koll på. Jag minns inte vad jag sade men jag vet att det var rätt taskig tajming just då. Jag kände de flesta i rummet då jag tidigare hade jobbat där men frågorna var obefintliga och man kände att det var något som katten släpat in. 2016 skulle bli året då Folksam upptäckte Agile, inte 2005.

Här en intressant medlemsförteckning.

2007

Åren gick och maillistan Agile Sweden blev stället man hängde på efter jobbet med långa diskussioner. Jag vill hävda att det var här jag lärde mig det mesta av det jag kan idag förutom det jag fått genom praktisk erfarenhet. Det var där man lärde sig något och det var där man träffade likasinnade. Här vågade man plötsligen ställa frågor då ämnet var så nytt och det inte fanns något facit. Jag undrar hur många miljoner kronor som listan dragit in i form av nya affärer? Parallellt med det började AS med fysiska träffar som pubkvällar och bokcirklar. Nätverket blev mer och mer formaliserat och fick en styrelse och det var väl ungefär då runt 2006 som jag klev av Agile Sweden då jag anser att nätverk ska vara löst sammansatta och inte formaliseras. Maillistan blev dock kvar och det var det viktigaste, det var där man kunde får experthjälp, eller ska man säga expertåsikter om sin uppkomna utmaning. Det var under denna period som Agile Sweden hade sin peak.

2009

Runt 2009 startade även Agila Sverige som en årlig fysisk mötesplats som en avknoppning av Agile Sweden.

2010

Under 2010 bjöd jag och några Agila vänner in till en workshop på temat ”Projektledare – behöver vi dem?” Ett 80-tal personer dök upp, mestadels projektledare i de övre åldrarna, och kände sig hotade av den här Agila grejen. Men vi redde ut saker och ting efter en bra debatt och kom fram till att chefer fortfarande behövs men på ett annat sätt. Senare detta år släpptes den utmärkta boken Management 3.0 av Jurgen Appelo och plötsligt hade vi också teori kopplat till våra hypoteser men fortfarande ingen praktik riktigt då våra kunder fortfarande var mjugga till Agile och på sin höjd testade lite smått med gerilla Scrum. Här någonstans blev diskussionerna mycket svårare att tugga i sig och det fanns alltid någon viktigpetter som skulle använda krångliga ord som gjorde att många mer praktiskt lagda som jag tröttnade.

2011

Offshoring inom IT kom 2011 som företeelse och vips startade jag nätverket Agile offshoring inom Dataföreningen. Dataföreningen hade ju resurser som lokaler man gratis fick använda och en välbesökt hemsida som man kunde använda för att starta upp. Jag hade då jobbat mycket med Ryssland och Indien och såg en kommande boom på den marknaden. Framför allt om man gillar utmaningar som jag var detta en mycket spännande nisch. Så här fem, sex år senare när jag ser på mina slides så är det synd att inte fler företag fick mina föredrag om detta. Jag varnade för att inte släppa iväg för mycket av utvecklingen, speciellt om det är komplext arbete, utomlands då utvecklarna visserligen är utmärkta men deras chefer inte så imponerade av Agile.

2012

Någonstans här uppfanns titeln Agil coach. Som sådan förväntades man vara Scrum Master för flera team och kanske även ha inspel på PMO nivå. Här firade Agile Sweden 10 år och järngänget samlades på Belgobaren för att fira detta.

2015

Åren 2015 – 2016 jobbade jag mycket inom offentlig sektor och blev varse den trögrörlighet jag annars bara hört andra raljera om. Jag insåg att jag aldrig mer får ett uppdrag inom offentlig sektor då det krävs en annan DNA än min för att vänta in effekterna.

2018

Här dyker fenomenet att skala agilt upp och jag skrev på listan

Hej listan,

Nu är det dags att införa SAFe. Hörde att det tog åtta månader. Är det så?

Vad får vi sedan för effekter positiva/negativa?

mvh/Ove

Här började listan dippa betänkligt med väldigt få svar inte bara då få hade erfarenhet av SAFe utan att listan hade minskat till ett par inlägg i månaden. En av de mer hårdkodade utvecklarna hävdade att det var en ”trolltråd” jag skapat eftersom jag svor i kyrkan. SAFe var ju inget för oss riktigt agila! Min sammanfattning (som man alltid gör när diskussionen ebbat ut) blev:

• Använd med förnuft, inte som silverbullet.
• Se till att det agila sitter först.
• Få svar innebär okunskap, ointresse eller att listan faktiskt ÄR död?

Listan hade nu blivit ett tillhåll för säljare på olika konsultbolag. Om man skrev agilesweden i kommentarsfältet på deras anmälningssida så fick man 10% rabatt för kurser och annat. De tuffa och konstruktiva diskussionerna var borta och de som var erfarna sänkte sig inte så lågt till att svara på nybörjarnas frågor.

2020

Den 24 maj 2020 stängdes listan av listowner Joakim Holm utan några hyllningar till listan eller gänget bakom. Alla hade redan gått hem eller kanske bara över till Facebook för maillistor var ju hopplöst ute.

Hej!

Det har inte funnits någon trafik på listan sen 2018 så det känns som att det är hög tid att stänga ner den. Vi kommer därmed också att stänga webbplatsen.

Det känns lite som att en epok går i graven, men samtidigt är det ju hög tid, när de flesta gått vidare till andra forum. Konferensen Agila Sverige är det som lever vidare från vår community – och det är ju verkligen inte illa det.

Jag vill skicka ett varmt tack till alla er som bidragit till listan genom åren. Några år där kändes det bästa stället att samtala och lära sig om agila metoder och i stort sett alla svenska, agila pionjärer var där.

Fortsätt att sprida er klokskap!

Vänligen,

Joakim Manding Holm

Jag vill dock lyfta fram tre personer som gjorde Agile Sweden möjligt. Jag missar säker en massa av er andra men dessa tycker jag sticker ut:

• Matti Hjelm var med från början och skapade mycket av det formella kring Agile Sweden
• Robert Claesson såg till att vi hade serverkapacitet och sponsrade detta.
• Joakim Holm var sträng men rättvis listmaster när det ibland urartade som när jag kritiserade Agila Sverige och blev kallad rövhatt av de hårdkokta agila gurusarna.

Åren efter Agile Sweden

Sedan dess har jag arbetat för en mängd olika organisationer och har ett bra perspektiv över olika agila installationer, deras framgång men oftare deras misslyckanden. Idag med cirka 50 olika kunder i mitt Agile CV, de flesta direkt eller indirekt erhållna via Agile Swedens näterk, ser jag tillbaka på dessa år med blandade känslor. Visst, det har varit mitt leverbröd och jag har träffat många underbara människor och deras motparter. Men jag är besviken över att Agile som ett sätt att arbeta idag inte har kommit längre på 20 långa år och att man fortfarande får kämpa med argumenten. Min vision redan 2003 var att mjukvaruproduktion skulle vara som fotboll och vice versa. Med det menar jag mjukvaruproduktion för att omfamna ”lag-saken” från fotboll och fotboll för att omfamna den ”målorientering” vi har i Agile. Jag kanske är hård i min dom över Agile i Sverige när jag här nedan strukturerat upp kritiken på de 13 agila principerna:

1. A: Vår högsta prioritet är att tillfredsställa kunden genom tidig och kontinuerlig leverans av värdefull programvara.
   O: Kunden. Skitsnacksordet #1 och alltid där mitt i din powerpoint – fortfarande har ingen sett en kund live.
2. A: Välkomna förändrade krav, även sent i utvecklingen.
   O: När vi för sent förstår att vi behöver ändra oss sent skapar vi en sk hypotes och kommer undan med det i stället för att vara ärliga och säga att den här skiten inte kan släppas. En fråga om säkerhetskultur skulle jag säga.
3. A: Leverera mjukvara ofta, från ett par veckor till ett par månader, med en preferens till den kortare tidsskalan.
   O: Visst leverera kan vi i denna takt men är våra kunder redo för det? Finns behovet? Vi jobbar inte tillsammans med kunden så vi antar bara att nästa coola feature är den rätta. Vi kallar det MVP så slipper vi det problemet.
4. A: Verksamheten och utvecklare måste arbeta tillsammans dagligen under hela projektet.
   O: Se 3 ovan. Vi och dom är regeln, inte tillsammans. Utvecklare och affärsmän som arbetar tillsammans är extremt sällsynta. De flesta företag har en mellanhand (PM) som ska underlätta detta förhållande, men det fungerar aldrig särskilt bra. Jag som utvecklare måste kunna prata direkt med personen som använder applikationen, INTE deras chef och absolut inte med chefen för deras chef, genom min chef – vilket är det typiska fallet. Viskleken?
5. A: Bygg projekt kring motiverade individer
   O: Förutsättning för motivation är att individerna förstår varför de ska göra på det nya sätter istället för det trygga, väl fungerande gamla sättet. Man kan inte koka soppa på en spik, man kan inte lära gamla hundar sitta och framförallt inte ändra det som fungerar, så släpp denna princip om du jobbar med Ove +60 som är cobolutvecklare. Dennes motivation är att få koda och gå hem. Kanske skjuta en älg till helgen.
6. A: Ge dem den miljö och det stöd de behöver, och lita på att de får jobbet gjort.
   O: Dem här handlar om utvecklare här och inte våra chefer. Har du någonsin arbetat någonstans där du hade alla verktyg, alla åtkomstbehörigheter och alla prylar du behövde för att vara effektiva på din första arbetsdag? Utvecklare är sällan ”betrodda” heller – vanligtvis får vi veta exakt vad vi ska göra och när vi ska göra det snarare än att få ett jobb och lämnas på egen hand. När sedan den agila coachen är en utklädd gammal projektledare så skiter det sig ordentligt.
7. A: Den mest effektiva och effektiva metoden för att förmedla information till och inom ett utvecklingsteam är ansikte mot ansikte konversation.
   O: Jag säger bara Offshoring och Corona. Det fanns inte 2001.
8. A: Fungerande mjukvara är det primära måttet på framsteg.
   O: Vad mäter vi? Buggar, arbetade timmar, sådana saker. Vi mäter nästan aldrig det som är viktigt – fick kunden en fungerande funktion? Hur många fungerande funktioner släppte vi? Var det stora funktioner, medelstora eller små? Ingen vet eftersom vi inte mäter och gör vi det är det mätning av saker som inte har värde hos slutkunden.
9. A: Agila processer främjar hållbar utveckling. Sponsorerna, utvecklarna och användarna ska kunna hålla en konstant takt på obestämd tid.
   O: – Här fungerar faktisk kadensen som Scrum ger med sina sprintar rätt bra om man förhåller sig till och förstår vad ett sprintmål är. Sprintmålen är dock oftast en påse blandat för att tillfredsställa alla stakeholders lite grand och det gör att det byggs upp context switching och kognitiv last i sprinten varvid hälften av jobbet skjuts över till nästa sprint och så är stressen igång.
10. A: Kontinuerlig uppmärksamhet på teknisk excellens och bra design förbättrar smidigheten
    O: Teknisk excellens skjuts ofta åt sidan till förmån princip 8 ovan varvid teknisk skuld uppstår. Yrkesstoltheten saknar jag också hos utvecklare av idag.
11. A: Enkelhet – konsten att maximera mängden arbete som inte är gjort – är viktigt.
    O: – Det är en sak om man är startup och kan mixtra lite med den nya releasen men är man ett hyggligt medelstort svenskt företag kan man inte riskera varumärket på en halvmiss.
12. A: De bästa arkitekturerna, kraven och designerna kommer från självorganiserande team
    O: Team organiseras av ledningen och av sk agila coacher, inte av sig själva. När de väl är uppe och rullar så måste de överleva sprint 10 för att kunna få en gnutta förtroende att själva bestämma semestern till exempel.
13. A: Med jämna mellanrum reflekterar teamet över hur man blir mer effektiv, sedan justerar sitt beteende därefter.
    O: – Än idag stöter jag på det jag kallar resurspooler med individer som inte har retrospektiv och tycker detta är slöseri. Det är helt OK i min bok men räkna inte med att bli bjuden på min fest. Jag slänger in en banan till lunch.