Ja så blev jag kallad av en IT-chef när allt jag ville veta var varför jag inte fick en tjänst som jag hade sökt. Efter en lång intervju med teamet och en massa pappersarbete var allt jag fick tillbaka ett email:
Stort tack för att du tog dig tid och träffade mig och teamet. Vi har nu gått igenom alla svar och tyvärr är du inte en av de personer vi valt att gå vidare med i den fortsatta processen. Du får gärna fylla i dina uppgifter här för att prenumerera på kommande lediga tjänster så kanske vi hörs igen längre fram [länk].
IT-chef statligt bolag inom media
Jag svarade ”Tack för svaret. Nyfiken på vad jag föll på? mvh Ove” men fick inget svar. Efter tre påminnelser och 38 dagar fick jag äntligen svaret. Man har tydligen bra med semester på statliga bolag?
Tack för att du Tvivlar
Problemen här heter respekt och monopol. Det senare kan jag svälja eftersom de statliga aktörerna inte är betjänta av ett agilt arbetssätt och blir lite proppmätta. Men respekt är viktigt för mig och när man inte svarar på mail trots vänliga påminnelser fattar jag att jag blir pissad på och pissar tillbaka. Hellre oförskämd än respektlös.
I ett annat statligt mediabolag där jag sökt uppdrag fick jag göra ett case för att bevisa min duglighet, en approach jag tycker fler skulle anamma hellre än att ta in kvacksalvare:
”Releasetåget S.L.I.M. (Styrning, Ljud, Infrastruktur, Mobilt) har i uppdrag att utveckla vårt framtida radioproduktionssystem. De radioproducerande redaktionella medarbetarna, det vill säga våra användare, ska kunna möta publiken oftare och enklare utanför våra radiohus – alltså möjligheten att vara oberoende av plats för att kunna producera och publicera (sända).
Målet är att göra arbetsmomenten enklare för användarna. Tekniken ska vara skalbar och driftsäker. Vi utvecklar mjukvara, anpassar den ihop med hårdvara och använder oss av broadcast teknologier som ljud överfört i realtid via IP i en nationell nätverksmiljö. Eftersom marknaden inte erbjuder den typ av lösningar vi vill ha för att kunna tillgodose redaktionerna, framförallt den mobilitet som vi vill åstadkomma, har vi har valt att utveckla
mycket av tekniken själva.
För att nå målet att ha ett nytt radioproduktionssystem på plats 2027, krävs ett tätt samarbete mellan många team. Både inom releasetåget SLIM men också med team inom releasetåget GT (Gemensamma Tjänster) eftersom infrastrukturen och därmed nätverksmiljön är avgörande.
Här finns det utmaningar. Olika kulturer möts. Med olika historia och olika drivkrafter. Hur får vi medarbetare med olika fokus – utveckling vs. drift – att samarbeta? Vilken teknik är det som ska användas? Hur ser arkitekturen ut? Och vem bestämmer om teknik- och arkitekturval? Hur bygger vi säkert?
Samtidigt är slutanvändarna en annan utmaning. Tekniken som vi vill utveckla ställer höga krav på förändrade arbetssätt hos redaktionerna. Förändrade arbetssätt tas inte alltid emot med öppna armar eftersom det innebär en annan vardag för journalisterna och andra yrkesroller inom programverksamheten. Utvecklingen ska utgå från användarna men är de beredda på att beskriva de arbetssätt som på riktigt gör att våra
journalister kan möta publiken oftare och enklare utanför våra radiohus?”
Jag gjorde utmaningen som jag tycker galant men föll ändå utan motivation. Jag tjatade i någon månad för att få en motivation och ringde sedan helt sonika upp. Skälet var att det var någon mer lämpad men att det ite var något fel på mig. Har jag hört det förr?
När du söker jobb, bli inte oförskämd som jag. Försök få svar på varför du missade jobbet. Det är det minsta du kan begära. Får du inte det så häng ut dem som jag gör här, och visst var det SVT och SR detta handlade om. Förmodligen snodde de mina ideer från caset och ger mig idag valuta för licensen?
Men du kanske tvivlar?
Annons
