En gång för länge länge sedan fanns något som hette lumpen. Dvs värnplikt. Man ville verkligen inte åka in i lumpen för då kunde man glömma sin fotbollskarriär om man inte placerades där man bodde. Jag hade tur att få placering där jag bodde men jag kom att missa två träningar varje vecka och det räckte för vår Gaffer skulle sätta mig i frysboxen och sedermera slänga ut mig efter 15 månaders semi-frånvaro. Det var den första av många gånger jag skulle få sparken.
Dagens ungdom (härligt att skriva och ha täckning för) ska tydligen nu också få göra lumpen, men det finns två generationer där ute som inte fick göra det på grund av nedrustningspolitik och som jag tvingas lära ut disciplin till – den som vi fick lära oss i lumpen.
I lumpen kom man fanemig inte försent och man glömde jävlarihavet ingenting. Gjorde man det fick man straff och hade det vart krig hade min polare dött av mitt slarv. Detta kom att sätta en stor prägel på mitt arbetsliv och de få gånger, vi som gjorde lumpen kom tillsammans på jobbet, uppstod ljuv kemi med ömsesidigt förtroende för varandra. Några gånger kom jag att träffa mina lumparpolare igen på sk repmånader. Då kan jag säga att jag inte var nödbedd när man blev kallad. En månad i skogen med polarna var drömmen. Till och med sitta eldvakt i tältet mitt i natten var underbart. Jag tror det är många som jag som skulle betala dyrt för en natt med gänget igen i ett tolvmannatält.
Dagens medelålders män är det värre med – dom som slapp lumpen. De kommer när de vill, glömmer att göra som vi bestämt och tar sin egen genväg, skippar säkerhetsrutinen och är odisciplinerade rent allmänt och jag skulle aldrig lita på att de står där när jag behöver dom. De är säkert och besiktigar bilen, lämnar barn, kilar tidigare eller kommer strax. Eller har snuva som är det nya svepskälet för att löka hemma istället för benbrott som var normen på min tid. När de medelålders männen väl är närvarande flackar blicken mot datorn och har hörbarhet nolla. Deras chefer har inte gjort lumpen de heller så de kommer undan med detta. I lumpen hade vi fått ett straff som att städa logementet eller indragen permis. Det vet ni inte vad det är och hur det sved.
Ordet disciplin har under åren fått en dålig klang och förknippas med aga och straff. Straffet har jag inga problem med trots att de agila coacherna säger att man ska uppmuntra bra beteende istället för att bestraffa dåligt. Detta går till en viss gräns men vissa människor skulle må bra av en riktig sjujävla avhyvling ala mitt befäl Grundevik. Han kom man inte försent till och skorna skulle lysa som hundballar i månsken. Jag har försökt att promota ordet positivt förutsägbar istället för disciplin för att få en mjukare framtoning men det tas bara med oförstånd. Disciplin vet alla vad det är trots att de aldrig har aldrig sett det. Eller att vara på rätt tid, på rätt ställe med rätt utrustning som vi sa i lumpen. Utgå!
Inom idrotten får vi straff om vi kommer försent eller inte följer teamets regler. Är man proffs så betalar man en slant och är man amatör så får man springa ett extra varv eller bära vattenflaskorna. Kombinationen att ha gjort lumpen och spelat i ett lag gör dig oslagbar som teamspelare på jobbet.
Prenumerera för att fortsätta läsa
Prenumerera för att få tillgång till resten av det här inlägget och annat prenumerantexklusivt innehåll.