Jag stöter på dessa djur dagligen på jobbet och det finns statistik som stöder min sak så jag har satt namn på dessa arketyper:
Terrier är 30% av oss. Det är vi som vill förändra och är jävligt jobbiga. Vi ifrågasätter och stretar emot och ses av de andra djuren som något som katten släpat in. Det finns positiva och negativa terriers. De positiva har jobbat mindre än ett år och de negativa ca fem år. Här känner jag mig hemma. Om man relaterar till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas så är detta vad han menar med en Murvel.
Strutsen är ca 40% av oss, dvs vi som jobbat längre än ett år och tröttnat på att vara terrier, så vi slår sarg ut och ställer oss i ledet i väntan på pensionen. Där är jag snart efter ett liv som terrier. Enligt Hjalmar är detta Boskap.
Ormen är 30% av oss och siktar på nästa jobb. Ormen jobbat precis ett år och ser ut som en struts men mentalt har de redan checkat ut och ringlar snart osedd ut genom dörren utan att göra något avtryck. På ytan ser ormen blank och fin ut och gör ett bra jobb men innerst inne gör de inte mycket extra och har inlett quiet quitting* med sin egna karriär i sikte. Ormen ogillar terriern mycket då terriern utmanar ormen, men det är ömsesidigt. Kanske inte klockren liknelse med Hjalmars Tänkare men man tar vad man haver.
Det finns tre slags människor – murvlar, tänkare och boskap.
Hjalmar Söderberg (Doktor Glas)
En orm i teamet beskrev mig en gång med följande citat som är hämtad ur samma föreställning:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Jag känner mig träffad, då detta är en bra definition på terriern som vill göra nytta och skapa förbättring, men när denne får respektlöshet tillbaka från ormen, eller bara axelryckningar från strutsen, så blir denne hellre fruktad än ignorerad.
*) Quiet quitting https://chef.se/quiet-quitting-senaste-arbetstrenden-tyst-nedtrappning/