Inför den kommande utdelningen av priset årets tvivlare så ska jag här definera denna kuf som genomsyrar allt jag gör. Men först lite sanningar att tvivla på som input till detta:
Tvivel är osäkerhet i sammanhang som tillit (vari det antar formen otillit), uppträdande, beslut eller tro. Uttrycket ’att tvivla’, betyder ungefär ’att ifrågasätta ens omgivning och livserfarenheter’.
Wikipedia
Tvivlet han tyvärr en negativ klang. Vi från idrottens värld ska ju tro. Tro på vinsten, tro på rekordet, tro på att göra den där omöjliga vändningen från 0-4 till 4-4. Det är så vi lurar vår hjärna att göra stordåd. Men tro enligt mig är en utkomst av efter att först ha tvivlat. Och för att kunna tvivla måste du ha viss kunskap om ämnet. Du kan inte tvivla på något du inte har en aning om. Och när du tvivat klart och fått en tro så testar du din nya hypotes/tro mot verkligheten. Resultatet av detta experiment blir en stärkt tro eller mer tvivel.
Förstå – Tvivla – Tro – Genomför
Ove Holmberg
En tvivlare, i detta kontext blir en person eller organisation som
- Ständigt (och kanske ibland allt för ofta) ifrågasätter status quo utan rädsla och ibland rent idiotiskt till förmån för en bättre värld bortom sitt eget ego.
- Lyfter på de där stenarna som legat där och givetvis alltid ska ligga där i sin iver nyfikenhet att förstå.
- Går upp till högste chefen och berättar sina tvivel. Den grubblar inte på egen kammare.
- Ödmjukt medger att tvivlet var felaktigt (men nödvändigt), när det visar sig att denne var fel ute.
- Kontinuenligt tvivlar på sig själv och förbättar sig.
Gränsen mellan tvivlaren och en jobbig jävel är fin. Men det är vi som gör skillnaden.
Nobelpristagaren Richard Feynman sammanfattar tvivlet nog bäst:
Religion is a culture of faith; science is a culture of doubt
Richard Feynman, Professor an Nobel Prize winner Physics