“I somras så byggde vi en friggebod. Att jobba med kroppen och få skapa något konkret och beständigt är något jag saknar inom mjukvaruutveckling och som jag tycker är skönt trots att jag har tummen mitt i handen. Huset vi bor i var rosamålat (från föregående ägare) och nu fick jag äntligen chansen att måla friggan grabbigt gråblå.  Det blev ett par liter färg över och jag passade på att stryka på lekstugan också. När mina döttrar kom hem möttes jag av mycket besvikna blickar. 

– Pappa, vi vill ha det rosa igen!

Efter några misslyckade undanmanövrer så lovade jag i stället att kommande helg bygga kojan, som jag länge lovat dem (då jag sågat ner trädet där den tidigare kojan var). Helgen kom och jag satte igång och byggde en omålad koja med hjälp av en pall, fyra överblivna trall, 20 spikar samt ett tak av en gammal plåt på två timmar. Mina döttrar lekte i evigheter med kojan och malören med numera blågrå lekstugan var glömd.

Hade min svärfar, som är hantverkare och en riktig precisionsdyrkare, gått igenom ovanstående process hade han undersökt vilka kulörer som alla i familjen kunde enas om, men först efter att noga ha studerat olika färgleverantörer och deras färgbasers inverkan på träslaget som lekstugan är byggd på. När kojan skulle byggas så skulle han ha estimerat barnens kommande längdutveckling och lagt takhöjden efter detta, så att det dyra inköpta virket och färgen som matchade lekstugan skulle räcka precis.

Nu överdriver jag lite, men det finns en poäng till vart jag vill komma.Ett underskattat verktyg i uppbyggandet av våra IT-system, men också i vardagen, är prototypen. Att kunna leverera omedelbar kundnytta och mätta ett behov för att till nästa sommar bygga (eller inte bygga alls) den ultimata lekstugan, som barnen senare kan ha som flickrum när föräldrarna blir för tjatiga är något som blir mer och mer sällsynt. Vänder du dig till våra webbbyråer i dag så sköts all utveckling fjärran från kundens insyn och en vacker dag så levereras lekstugan. Du öppnar paketet och där står den finaste lekstuga du har sett. Den levererades visserligen mitt i vintern och var sammansatt av de blankaste (ej rostfria) skruvarna. När våren kommer och barnen ska leka i den, så föredrar de kojan i alla fall.

Mitt råd till alla upphandlare av IT-projekt är att vända dig till dem som levererar riktig kundnytta och kvalitet.  Du ska också med full insyn och medverkan deltaga i utvecklingen av prototypen som i bästa fall föregår det kompletta systemet. Denna prototyp bör byggas med löpande räkning och ha skalbarhet och återanvändning som viktigaste motto. På så sätt så luras ingen och konsultbolaget vet bättre vad det pratar om när fastprisofferten för det kompletta systemet ska läggas. Kanske kan då äntligen våra kunder bli nöjda och webbyråerna lönsamma.

Ett problem finns dock och det är ordet prototyp som fått en stämpel av låg kvalitet på sig. Detta är helt fel hävdar jag, men använder man i stället version 1 så blir det mer legitimt.  Till våren ska jag bygga version 2 av kojan. Då vet jag också om barnen vill ha kojan eller om de hellre leker hos kompisarna, eller i lekstugan.”

Nu är det 2018 och mina döttrar är 19 och 21 år. Ovanstående var en debattartikel jag hade införd i Computer Sweden år 2000 – ett par år innan det agila manifestet uppfanns med principer som “Our highest priority is to satisfy the customer through early and continuous delivery of valuable software”. Med facit i hand var kojan ett sätt att leverera omedelbar nytta till barnen. De lekte nån vecka med kojan och övergick sedan mer till lekstugan, vars färg nu var accepterad. Det som skrämmer mig är att jag fortfarande ser så få snabba leveranser oavsett om vi kallar den prototyp, MVP, pilot eller liknande. Ingenjörsådran hos oss är starkare än innovatörsådran. Ingenjörerna tror fortfarande att man kan lösa komplexa utmaningar med reduktionism medan icke ingenjörer (som jag) tror mer på kaostorin och därmed att lärandet är viktigare. Eller fort OCH fel som är mitt motto.

/Ove Holmberg,

Lämna ett svar