Ännu en bok från organisationsforskaren Mats Alvesson, denna tillsammans med läkaren Stella Cizinsky. Halva boken går åt att upprepa det som tidigare sagts i Mats tidigare böcker men sedan tar det fart med praktiska råd för att komma runt detta problem – att folk köper läget och inte bryr sig på jobbet men kan sedan gå i spinn när lotter skall säljas till dotterns handbollslag. Här är min recension av boken jag gärna skulle vilja se i vart företags bokhyllor som studiemedel för bokcirklar eller bara som inspiration till vilsna eldsjälar som hukar bakom skrivborden i rädsla av att bli kickade.
Funktionell dumhet
Men först en definition av begreppet funktionell dumhet som Alvesson/Spicer lanserade i en tidigare bok:
Funktionell dumhet är ett begrepp som används för att beskriva situationer där personer eller organisationer agerar på ett sätt som verkar irrationellt eller ologiskt, trots att de har tillräcklig kunskap, information och förmåga att fatta bättre beslut. Det handlar ofta om att individer eller grupper väljer att ignorera relevant information, tänka kortsiktigt eller följa oskrivna regler och normer som inte gynnar deras bästa intressen. Funktionell dumhet kan uppstå av olika skäl, inklusive organisatorisk kultur, rädsla för att gå emot normen, bekvämlighet eller en brist på incitament att agera på ett mer förnuftigt sätt. Det kan vara frustrerande och ineffektivt, och det kan ibland ha negativa konsekvenser för både individer och organisationer.
Det är viktigt att förstå begreppet funktionell dumhet för att kunna identifiera och försöka hantera sådana situationer. Det kan kräva att man utmanar etablerade tankegångar, uppmuntrar till kritiskt tänkande och främjar en kultur av ansvar och rationalitet för att undvika funktionell dumhet och fatta bättre beslut. Det som karaktäriserar FD är att man är tankelös, tankeslö eller/och tankeslösig. Mer om dessa begrepp finns i boken.
/ChatGPT efter ett par träningar och tillrättalägganden
Författarens summering av boken
Allt fler svenska arbetsplatser präglas idag av allt annat än själva huvudsyftet med verksamheten: att utföra sitt arbete. Istället tvingas anställda inom viktiga samhällsfunktioner som skola, sjukvård, polis och kommunal verksamhet se sin arbetstid rinna iväg på grund av möten, överdriven byråkrati, omorganiseringar och onödiga tjänster. Medan medborgarna väntar på att få hjälp sitter poliser, sjuksköterskor och lärare på inspirationsföreläsningar fulla av floskler, har möten om vilken värdegrund som gäller eller arbetar i timmar med att fylla i dokument som ingen läser. Finns det något sätt att hejda denna dumma utveckling?
Min recension
En gång stod jag i toalettkö i en timme. Det var på McDonalds i Berlin och jag var inte jättenödig så jag gav mig fan på att inte ifrågasätta varför den ende personen innan mig inte kollade om dörren var låst, jag hade nu stått där en kvart. Nu fattade jag att det antingen låg någon död därinne eller att den var tom. Men jag tog på mig dumhetskepsen och tänkte, nä det får fan någon annan göra och jag hade ju inte bråttom. Envisheten i mig kan vara hämmande oftast. Så där stod vi och sade inte ett ord tills en tysk ställde sig bakom mig och efter fem minuters tystnad, frågade om detta var toalettkön. Jag mumlade något jakande på knagglig tyska. Ytterligare fem minuter senare frågade tysken den förste i kön om hon känt på dörren, något jag borde gjort för länge sedan. Nein, någonting sade hon varvid tysken gick fram och öppnade dörren och gick in. Så kan funktionell dumhet se ut i vardagen. Man är för bekväm att ifrågasätta och någon annan gör säkert det istället åt mig. Och har man inte bråttom så tagga ner och gunga med i dumheterna och nicka instämmande när chefen drar sina vanliga floskler på stormötet.
Nu till själva recensionen.
Jag missade förordet och hur boken var disponerad och var lite sur för upprepningarna från de andra böckerna samt avsaknaden av åtgärder, men insåg sedan mitt misstag. För er ovana med Alvesson så täcker denna bok väl upp de tidigare och adderar dimensionen lösningar till soppan. Författarna skriver på akademisk ironisk svenska så ibland får jag ta upp lexikonet för att hänga med men det är jättekul att lära sig nya ord. Tyvärr är boken inte den nyttigaste läsningen för mig, och öser vatten på mina kvarnar så att jag stångar mig än mer blodig. Exemplen från boken är mestadels från offentlig sektor och jag saknar fler exempel från den privata sektorn där de flesta jobbar. Ett exempel bryter mot detta och det är en utlyst tjänst som Sveriges Radio hade som ”Senior Enterprise Agile Coach” som jag själv sökte en gång i tiden. Jag fick träffa teamet bakom annonsen i två intervjuer och redovisa ett case så processen var det inget fel på. Däremot frågorna jag fick som var av samma floskeltyp. Måste jag säga att jag föll på målsnöret på grund av att jag var för ”jobbig”.
Denna bok jackar in i min egen bok om Psykologisk trygghet avseende tystandskulturer som gör att folk inte vågar uttala sig eller göra fel men ingenstans finns kopplingen i denna bok angiven annat än konflikträdslan som anges som en åkomma.
.
Boken är ett ytterligare ett mästerverk men det är just detta som stör. Att skriva bok på bok om detta delikata ämne utan att det tar skruv någonstans. Var kan jag läsa om arbetsplatser där angivna bekämpningsmetoder verkligen fungerat? I nästa bok hoppas jag…
ps. Alvesson har jag citerat lite här och där i denna blog om du söker på detta ovan till höger.